Assistanshunden är en friskfaktor inte en riskfaktor

Publicerad den 3 februari 2014 kl. 15:11

Genom FN-konventionen om rättigheter för personer med funktionsnedsättning förbinder staten sig att se till att tillgängligheten till olika samhällsfunktioner sker på lika villkor och att ändamålsenliga åtgärder vidtas för att detta ska blir verklighet. Men vad betyder lika villkor och att vidta ändamålsenliga åtgärder?

Tillgänglighet är den nionde artikeln i FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionshinder. Den innehåller en instruktion för hur staten och de som agerar i statens tjänst ska handla för att funktionshinder ska kunna undanröjas. Tillgängligheten är förenad med ett krav, lika villkor. För att uppfylla detta krav ska staten vidta ändamålsenliga åtgärder.

Tillgänglighet är grundläggande för att alla människor ska kunna leva och må bra i samhället. Om miljö, lokaler, verksamhet och information är otillgänglig riskerar detta att utestänga många från grundläggande rättigheter såsom utbildning, arbete, att kunna delta i det politiska livet, rösta, ta del av kultur m.m.

Kravet på lika villkor kan ses som ett utgångsläge och ett mål med konventionen. Meningen med att något sker på lika villkor är att staten och de som agerar i statens tjänst (kommuner, tjänstemän, företag med statliga-, regionala-, eller kommunala kontrakt) ska se till att alla människor kan ta del av de tjänster och den service som erbjuds utan undantag.

Statens Livsmedelsverks vägledning ”Hygien” kapitel 5.7.9.3 ”Skadedjur och tamdjur” medger undantag från EU:s förordning nr 852/2004 kapitel IX punkt 4 vad gäller service– och signalhundar enligt följande: ”Funktionshindrad person bör få medföra ledarhund, servicehund eller signalhund i serveringslokal och i vissa delar av butik, under förutsättning att detta inte medför risk för att livsmedlen kontamineras.”

Det är svårt att få en överblick över antalet individer med olika funktionsnedsättningar, eftersom vi i Sverige av integritetsskäl inte får registrera det. Dessutom går det att mäta på olika sätt. Vissa funktionsnedsättningar är svåra att diagnostisera, andra påverkar bara vissa delar av livet.

De två siffror man oftast stöter på är att 1,3 respektive 1,8 miljoner människor har funktionsnedsättning. Differensen beror på om det är individens subjektiva bedömning, medicinska diagnoser, arbetsförmåga eller något annat som ligger till grund för beräkningen.

En anledning till att assistanshundar inte får följa med in på många ställen såsom affärer, restauranger, caféer med mera är allergi. Statistik visar att ungefär 1,5 miljoner människor lider av allergi. Av dessa är det c:a 20% som lider av pälsdjursallergi, dvs 300 000 personer. De flesta av dessa är dock allergiska mot katt och inte mot hund.

Därutöver är det för att nyansera debatten assistanshundar vs. allergi viktigt att ha i minnet att, trots att man inte har något pälsdjur i sin egen bostad kan man ändå komma i kontakt med pälsdjursallergen. Det finns ibland ganska höga nivåer av allergiframkallande ämnen från både katter och hundar i skolor, på bussar, på hotell och offentliga platser trots att inga katter eller hundar har varit där. Förklaringen är att de allergiframkallande ämnena lätt fastnar i djurägarnas kläder och följer med till de djurfria lokalerna.

Gunnar Bylin, läkare och specialist inom vuxenallergologi, säger: - ”en person med hundallergi kan, enligt vad vi nu vet, komma i kontakt med hundallergen utan att en hund är närvarande.”

Det har nämligen på senare tids utvecklats möjlighet att mäta mängden allergen i miljön, vilket till exempel gjorts i vissa förskolor och skolor. Det har därvid klarlagts att halterna av pälsdjursallergen ofta är höga även i lokaler där djuren aldrig varit. Om till exempel mer än var femte barn på en förskola har hund hemma så kan halten av hundallergen i förskolan vara lika hög som i en bostad med en hund.

Allergenet sprids således lätt i kläder och hår från pälsdjursägarens bostad till andra miljöer, oavsett om hunden är med eller inte, och jag kan tänka mig att det ser ungefär likadant ut i andra offentliga miljöer som det gjorde i den aktuella förskolan.

Magnus Wickman, professor i astma och allergi vid Karolinska institutet, slår fast att risken för att en gravt hundallergisk person ska stöta ihop med en assistanshundsförare är minimal – och om de ändå befinner sig på samma ställe är det inte säkert att den allergiska personen reagerar på just assistanshunden.

"Med stor säkerhet har denna person vid ett flertal tillfällen reagerat på hundallergen i miljöer där hundar inte vistas, på grund av den allmänt förekommande hundhållningen i samhället, men utan att ha förstått sambanden", skriver Magnus Wickman.

Det innebär att om ett köpcentra besöks av en servicehund, eller att 1 av 5 besökare har hund hemma så är halten av hundallergen lika hög, och problemet för en hundallergiker är således lika stor oavsett om där varit en hund eller inte.

Docent Hans Formgren leg läkare, specialist i allergisjukdomar säger t.ex att nötallergi hos person som är allergisk mot en sorts nöt är med stor säkerhet allergisk även mot övriga nötter. Symtomen utgörs av snabbt inträdande klåda i munnen, kräkningar, nässelutslag/urtikaria, eksem, nästäppa, snuva, andningssvårigheter, magont och i värsta fall livshotande chockreaktioner.

I detta sammanhang kan jag tycka att det är lite konstigt att man stoppar en servicehund eller annan assistanshund från att t.ex komma in på ett café eller liknande samtidigt som det vore rena dödsfällan för en nötallergiker att gå in på samma café med tanke på att de där säljer en mängd olika bakverk som innehåller nötter.

Jag vill här även framhålla vad Statsrådet Erik Ullenhag svarade riksdagsledamot Catharina Bråkenhielm på en skriftlig fråga om vilka åtgärder han tänkt vidta för att dagens diskriminering av personer med funktionsnedsättning som har ledarhund eller assistanshund ska upphöra: "Först vill jag nämna att det redan i dag finns ett skydd mot diskriminering på grund av funktionshinder i diskrimineringslagen. Personer som har en synskada eller annat funktionshinder och som använder ledarhund eller assistanshund skyddas av förbudet. Skyddet gäller bland annat vid tillhandahållande av varor och tjänster."

Tyvärr verkar inte våra svenska näringsidkare veta att de bryter mot gällande diskrimineringslag, eller så är det så att Erik Ullenhag tror att vår svenska diskrimineringslag räcker för att alla funktionshindrade ska ha rätten att få ta med sin assistanshund. Men så ser tyvärr inte verkligheten ut.

Verkligheten gör att en assistanshund oftast ses som en riskfaktor för allergiker, på helt felaktiga grunder, då den istället borde ses som en friskfaktor för sin förare, en friskfaktor som ger möjlighet till deltagande i samhället.

Här borde vi följa de länder som t.ex USA som har en federal lag mot diskriminering av assistanshundar som säger att det är olagligt att stoppa en assistanshund och dess förare att besöka offentliga platser såsom, caféer, restauranger, hotell och motell, skolor, parker, golfbanor, bowlingbanor, museer , bibliotek, biografer, köpcentrum, livsmedelsbutiker, kongresscenter, konserthus, läkarmottagningar och sjukhus.

Att Erik Ullenhag säger att vi redan har det skyddet genom gällande diskrimineringslag, tyder på att lagen inte efterlevs, och då måste det vara något fundamentalt fel antingen med lagen i sig eller lagens efterlevnad.

Förare av assistanshundar har en större möjlighet att delta i samhället på lika villkor, och för att det ska öka än mer, måste våra assistanshundar få följa med sina förare. Assistanshunden ger föraren ett rikare liv och ska ses som en friskfaktor - inte en riskfaktor.

Roffe Blom
Assistanshundsinstruktör


<<<< Tillbaka